Härnösand
   Om Härnösand

 

Härnösand, kommun och residensstad i Västernorrlands län, södra Ångermanland, omfattande församlingarna Härnösands domkyrkoförsamling, Högsjö, Häggdånger, Viksjö, Säbrå, Stigsjö, och Hemsö. 25 000 inv. Centralorten Härnösand, 19 500 inv, som också är stiftsstad i Härnösands stift, ligger söder om Ångermanälvens mynning vid E 4 och Ostkustbanan, delvis på fastlandet, delvis på den 39 km2 stora Härnön. 33 km sydväst om centrum ligger Sundsvall-Härnösands flygplats Midlanda. Modern djuphamn, en av de bästa i Norrland, och ny oljehamn, som kan ta emot oceangående tankfartyg.

Mångsidig industri med bl a mekaniska verkstäder, sågverk, maskinfabriker, massaindustri, ytbehandling, plast- och gummiteknisk industri.

Härnösand intar en framträdande plats som norrländskt kulturcentrum med regional högskola, MITTHÖGSKOLAN i Sundsvall/Härnösand/Östersund, folkhögskola med musikutbildning samt länsbibliotek, landsarkiv, teater, konsthall och orkesterförening. Murbergets länsmuseum är ett av Sveriges största friluftsmuseer med ca 80 byggnader. Sjukhus. Kriminalvårdsanstalt. I Härnösand finns Norrlandskustens Marinkommando(MKN) ( KA 5 är nedlagt sedan 1/11 1997).

Tätortens kärna utbreder sig över Härnöns insida med länsresidenset och rådhuset (båda uppförda i nyantik stil av Olof Tempelman 1791) samt domkyrkan från 1843-46 som dominerande blickfång. Längs kanalen mellan Härnön och den lilla Mellanholmen finns ännu kvar delar av den pittoreska fiskarbebyggelsen i trä, Östanbäcken.

Härnösand är förebilden för Öbacka i Ludvig Nordströms realistiska Norrlandsskildringar.

Geografi

- Ångermanälven, Norrlands vattenrikaste älv, mynnar vid Nyland i Ytterlännäs, resten är en 5 mil lång havsvik

- Stora öar är Åbordsön-Hemsö-Storön-Lungön-Härnön. Hemsö är 208 m ö.h., Härnön 175 m ö.h.

- Vårdkasberget, toppen av Härnön, steg upp ur havet ca: år 5500 f.k. och fick i stort sett sin nuvarande form ca: år 1000 ek. Landhöjningen har i Ångermanland varit större än något annat omr i Sverige.

Härnösand innan staden grundades

- Härnösand nämns första gången vid Ärkebiskop Birger Gregerssons resa med båt
längs Norrlandkusten år 1374,-" han sökte hamn i Härnösundet". Med säkerhet nämns
Härnösand i en skrift från 1461 som en olaglig handelsplats. Den som bedrev handel
med Härnösand straffades med att från tas gods samt att böta 40 mark.

- Gustav I Wasa ville anlägga städer i Norrland för att få ordning på handeln. Så 1560
gick han ut med ett påbud att köpmän skulle flytta till Hudiksvall och Härnösand.
Det blev dock inget gensvar.

Ett nytt påbud utgick 1583 från Johan III till ångermanlänningarna att påbörja anläggandet
av Härnösand. Ångermanlänningarna var dock inte intresserade av att lämna sina hemman
för att flytta till Härnön för att där anlägga en stad. I alla tider hade norrlandskustens
köpmän bedrivit handel med egna skutor längs kusten. Tiden däremellan brukat sina
hemman. Man var inte intresserad av att lämna denna frihet mot stadens lagar och

förordningar.

Johan III blev tvungen att hota med förvisning till Livland (åren dessförinnan erövrat av Ryssland) för att där få idka handel, han lockade också med privilegier som han ansåg de skulle bli nöjda med.

• Fria från skyldighet att utskriva krigsmän

• Skattefrihet under 5 år

• Tillstånd att under en sommar sälja sina varor tullfritt i bl.a. Narva och Stockholm.

Först 1585 anmälde fogden till konungen att man byggt sjöbodar och lagt upp
timmerhögar för fortsatt bygge. Därmed ansågs att Härnösand stad var anlagd och
fick i och med det sina stadsprivilegier. Staden började byggas vid Härnöns västra strand.

Härnösand som stad

Det första kungabesöket ägde rum 1602 då Härnösand besöktes av KARL IX.

De äldsta bevarade kartorna över staden är från 1640. 1658 byggdes den första bron till
fastlandet.

Under 1700-talets början var Sverige i krig med flera länder däribland Ryssland. I samband med dessa orostider anlades vårdkasar längs Norrlandskusten så även i Härnösand, på Härnön (Vårdkasberget). Denna vårdkase hade kontakt med vårdkasar på Åstholmen i söder och Hemsö Hatt i norr.

1710 härjades staden av en brand som brände ner de delar av staden som låg på Härnön. Branden började i ett hus där några män somnade ifrån ett ljus. Detta skedde i samband med Korsmässomarknaden i september.

Under 1714 härjade flera bränder i Härnösand. Dessa visade sig vara anlagda av 5 pojkar
mellan 13 och 17 år. Anledningen var skoltrötthet. Den sista branden ödelade stora delar
av staden. Bränderna ansågs vara mordbränder och domarn mot pojkarna blev hårda,
kommisionsrätten dömde dom till att ”brännas vid påle”. Domen sänktes av hovrätten till fängelse, böter och spöstraff. Den som var drivande var en pojke vid namn Westman som i förhör uppgav att han mindes branden 1710 och att undervisningen den gången ställdes in för lång tid. Han anlade därför bl.a. en brand i skolhuset.

Finlands arméer besegrades 1714 av Ryssland och ryska flottan fick tillträde till Bottniska Viken. Mellan 1714 och 1721 fanns en ständig skräck för att ”ryssen skulle komma och härja staden. Så skedde i flera norrländska kuststäder under denna tid bl.a. Gävle och Umeå. Så 1721 den 29-31 maj var det Härnösands tur och ryska flottan härjade i Härnösand med omnejd. Staden brändes ned och plundrades. Borgarna hade då lämnat staden. Den ryska flottan tog sig in via Södra Sundet. Sammanlagt brändes 686 gårdar ner i Ångermanland ( nära hälften ).

Så småningom avbröts härjningarna i Norrland på order av Tsaren , 1721 den 14 juni. ”Ryssen” hade då hunnit bränna ner Piteå. Den 30 augusti 1721 slöts freden mellan Ryssland och Sverige i Nystad. Sverige förlorade stora land områden till Ryssland bl.a. Livland och delar av Karelen. 1721-1740 byggdes Härnösand upp. Flera byggnader från denna tid finns i dag på Murberget.

Under 1700-talets mitt började industriverksamheten att ta fart i Ångermanland. Det var främst järntillverkning som startades. Anledningen till detta var den goda till gången på skog som behövdes för att tillverka kol till masugnarna. Det var annars dålig tillgång på malm, den fraktades till bruken. Krapp anlade bl.a. Västanå och Lögde bruk under 1740-talet. Härnösand fungerade då delvis som utskeppningshamn.

År 1765 fick Härnösand stapelrätt. Detta innebar bl.a. att man fick bedriva handel med
utländska hamnar. Man anlade så småningom ett större skeppsbyggeri i Härnösand på Kronholmen.

1778 flyttade landshövdingen och Länsstyrelsen till Härnösand från Sundsvall men först 1791stod landshövdingresidenset färdigt. Samma år blev också gymnasiehuset klart (dagens Rådhus).

Under åren 1793-1804 hade Härnösand ca: 20 fartyg på utrikeshandel. Det var stor efterfrågan på svenskt trä och järn. Under Napoleon krigen gick handeln ner. 1808 var Härnösand högkvarter för Norra armén i kriget mot Ryssland. 1809 den 3 maj kapitulerade Sveaborg och Bottniska viken blev åter tillgängligt för Ryssland.

Härnösand hade sina glansdagar kring sekelskiftet 1800 och några år framåt, innan Sundsvall med alla sina sågverk växte och gick förbi.

Magnus Svedjemo

 

© TWAANG

 Reviderad: januari 21, 2003.