|
Spritkassören inledde provningen med
att beskriva det olika beståndsdelarnas inverkan vid framställning
av whisky. Där han denna gång satte fokus på mältningen av kornet.
Uppslaget till provningen var en snilleblixt (nåja) som enligt
egen utsago inträffade klockan 15:10 på julafton. Det framkom i
samband med det bildspel som spritkassören visade att mältningen
är en viktig del i whiskytillverkningen. Vi fick oss till livs en
teknisk genomgång av mäskning: golvmältning, saladinlådor,
centrala mälterier, mäskpannor, torv, torvbrytning (olika slag av
torv). Vi slutar aldrig att imponeras av ”Spritkassörens oändliga
kunskap om whisky".
Dagens provning skulle ge oss en
kunskap att känna igen doften av malt och slutligen försöka oss på
att känna om vi kunde finna malt i de whiskies vi provade, och
dessa var.
Craigellachie
14 y 40 % pris 500:- Destilleriet grundat 1891 av Glenlivet
distillery med delägarna Alexandr Edward och Peter Mackie.
Produktionen startade 1898. Firman får nya ägare1916 då Mackie &
Company tar över. Tyvärr avlider Peter Mackie 1924 och
destilleriet byter namn till White Horse Distillery. Ny ägare
efter uppköp 1927 blir DCL.
I början av 1960
så sker en tillbyggnad av destilleriet och två nya pannor köps in
för att då bli fyra styckna. 1998 säljer United Distillers &
Vintners Craigellachie som tillhör denna firma då tillsammans med
flera andra märken till Bacardi Martini. År 2004 kommer den första
officiella 14 åringen som ersätter UDV,s Flora & Fauna. samtidigt
så släpps en 21 årig cask strength på ¨Craigellachie Hotel”.
An Cnoc 12y 459:- Whiskyn
producerad på destilleriet Knockdhu. Grundat 1893 av DCL.
Arkitekter var Gordon & Macbey från Elgin. Man startar
produktionen 1894. Skötseln av destilleriet överförs till
Distillery Agency 1924. Produktion tas över 1930 av SMD. År 1931
så stänger man Knockdhu för att åter öppnas 1933. Sedan följer ett
50 –årigt öppethållande innan destilleriet åter stängs i mars1983.
Iver House köper Knockdhu från
United Distillers 1988 och produktionen återupptas den 6 februari
1989. Första officiella buteljeringen sker 1990 och 1993 så kommer
An Cnoc. Det nya namnet tillkommer för att det inte ska ske
förväxling med Knockando. Inver House köps upp av Pacific Spirits
(Great Oriole Group) för 85£ million. Resten är nutidshistoria.
Old Pulteny 12Y 295:-
Producerad av Pulteney. Grundat av James Henderson. Destilleriet
är för övrigt ett av få som fått namnet av en person, Sir William
Johnstone Pulteney. Destilleriet köps av James Watson 1920, för
att säljas till Buchanan – Dewar 1923. B D blir 1925 en del av
DCL. Fem år senare upphör produktionen för åter starta 1931 efter
att ha köpts av advokaten Robert Cumming som samtidigt köper
Balblair. Cumming säljer destilleriet 1955 till James & George
Stodart som är ett dotterbolag till Hiram Walker & Sons.
År 1958 så byggs Pulteney om. Året
efter upphör mältningen. Allied Breweries köper 1961 James &
George Stodart Ltd. Allied Breweries ändrar namn 1981 till Allied
Lyons som ett led i uppköpet av J Lyon 1978. Allied Lyon köper
Pedro Domecq 1994 och byter åter namn, nu till Allied Domecq. AD
säljer till Inver House 1995. I denna köp och säljkarusell så
byter destilleriet åter ägare 2001. Nya ägare blir Pacific Spirits
(Great Oriole Groupe) som köper Inver House för £852 millon.
Till provningen som också innehöll en
överraskning.
Glas 1. Namned The Surprise, vilket det
också var. Det visade sig vara en whisky från Indien – hör och
häpna! Nämligen en AMRUT single malt whisky ingen årgång,
till det facila priset av 500:-. Whiskyn kom från Bangladore i
Indiens ”Silicon Valley”. Destilleriet grundat 1948.
Glas 1. Färg: 24
karat, doftar apelsin, clementiner och lite gräsklipp. Tung doft
– ja det fanns inslag av honung och lönnsirap. Lagrad på
amerikansk ek därav spår av vaniljdoft. Angels share är 10-15% och
år p.g.a. den höga luftfuktigheten. Någon sade att detta var en
typisk ”tjejwhisky”. Det doftar som i en parfymbutik.
Glas 2. Craigellachie 14 y var
lite torrare i smaken med mer intensitet. Diskussionen fastnade på
det återkommande fruktighet och blommighet. Det kom fram att
frukten var åt äpplen (Granny Smith) alltså mycken syrlighet och
citrushållet. Vidare så hittades under tung doft spår av honung,
lite svavel etc. Någon kände doft av torr choklad och Arrak. Mer
whisky än den föregående var det samfällda intrycket.
Glas 3. An cnoc 12 y färgen åt
halmstrå kanske 24 karat en viss oenighet rådde. Relativt komplex
smak med medelintensitet. Växlar i doft och smak. Det doftar
urkokta ärtor med inslag av citrus, äpplen och lite torkade
plommon. Även doft av mer spektakulära inslag hittades – finnes
senare att läsa i mötesprotokollet. Fat och trä – här nämndes
gammal teakdörr (ej inoljad). Det fanns även sherry i doften.
Glas 4.
Old Pulteney 12 Y vackraste flaskan av alla i provningen.
Färgen drog åt gammal ”Sauternes”. Låg intensitet – komplexitet –
det kommer lite efter ett tag. Doftar kanderade violer och smakar
lite av bränt socker. Omdömet om denna whisky var att den passar
många. Priset är ju lågt för en maltwhisky – det indikerar att
den är gjord för att många ska tycka om den. Inget sticker ut på
denna whisky – möjligen då lite söt sherry.
Hur gick det då med malten? Kände vi
någon malt? I några av exemplaren kunde man känna maltdoft.
Indiern var verkligen en överraskning. Gissningarna om
ursprungsland var många. Några kände ganska omgående doften av
Östern. Japan som ursprungsland föreslogs men även USA,
Australien, Irland och Spanien nämndes
Det var en synnerligen intressant
provning som vår spritkassör bjöd på som alltid ska sägas.
|
