 |
Vår
eminente spritkassör hade denna kväll kommit fram med några
riktiga rariteter.
Den första whiskyn var ”Convalmore
28Y cask strength” till det facila priset av 1 099:-. Convalmore´s
nuvarande ägare är Diageo. Dock grundades destilleriet redan 1893
av Convalmore – Glenlivet Distillery Company. Produktionen
startade först året därpå.
Tio år senare så såldes företaget till
W. P. Lowrie & Co. Nya ägare tillträdde 1906 p.g.a. att de
tidigare ägarna fick finansiella problem. I oktober 1909 så
ödelades stora delar av destilleriet i en brand. Året efter var
produktionen igång igen och i samband med detta så experimenterade
man med ”Continous Stills”, dvs. samma metod som används vid
produktion av grain whisky. Denna metod överges tack och lov 1916.
Distillers Company Limited (DCL) köpte
destilleriet av James Buchanan & Co 1925. Fem år senare övergick
firman till Scottish Malt Distillers (SMD). 1964 så ökade man
pannornas antal från tv till fyra. Tyvärr så lades destilleriet i
malpåse 1985. United Distillers som var ägare ålde byggnaderna
till William Grant & Sons 1990 och som därefter användt dem som
lagring för de egna malterna Glenfiddich och Balvenie.
Förra gången vi provade Convalmore var
det en 24-åring som släpptes 2003 av Diaego i serien ”Rare Malts”.
Denna gång var det en 28-åring som vi provade.
Convalmore från Speyside rönte många
a:haan och suckar bland de församlade medlemmarna. Vilken whisky -
dock fanns det en och annan avvikande mening om prisvärdheten. En
medlem menade att ”den är inte god för 1000 kr”. I doften märktes,
maltextrakt, citrus, lime, gräsmatta, hö hö, löv, torv,
ljunghonung, sherry, lite peppar och övermogna astrakanäpplen. En
viss diskrepans fanns mellan två falanger avseende om det fanns
mer blommighet än frukt i whiskyn!
Smaken var mycket lång, intensiv och
komplex vilket beskrivningen ovan konfirmerar. Undertecknad måste
med emfas påpeka att denna whisky är ett fynd för sina dryga 1000
kronor.
Glas två innehöll ”Glen Albyn”
nuvarande ägare är Diaego. Destilleriet grundades 1844 av James
Sutherland i Inverness. Produktionen startade 1846. Tyvärr så
förstördes destilleriet delvis i en brand 1849. Året därpå så
startade produktionen igen efter intensiva reparations-arbeten.
Ägaren gick i konkurs fem år senare p.g.a. att de reparationer som
pågått blev dyrare än beräknat. Destilleriet bjöds ut till
försäljning, men ingen vill köpa det. År 1866 gjordes destilleriet
om till en kvarn för produktion av mjöl. I nästan 20 år
producerades det mjöl istället för whisky i byggnaderna.
Nya ägare tillträdde (Gregory & Co)
1884 och produktion av whisky togs upp igen. Glen Albyn Company
bildades 1891. Mackinlay & Birnie Ltd ägare av Glen Mohr köpte
Glen Albyn 1920.
Drygt 50 år senare köper DCL
destilleriet. Tyvärr så tas Glen Albyn ur produktion 1983.
Slutligen så går Glen Albyn i graven 1986 då destilleriet rivs.
Till whiskyn, som hade den
respektingivande åldern 32 y och kostade modiga 1 946 riksdaler.
På flaskan gick att läsa följande; destillerad 1970 i september,
buteljerad 2003 i februari månad, flaska nummer 1 av 216 buteljer.
Drygt 7% mindre alkoholhalt än i prov ett.
Det som märktes i doften var
sherryinslaget, vilket stack ut påtagligt. Denna whisky var
mindre komplex än Convalmore. Dock var den mycket intensiv ”som
en spark i r…..a” som en medlem uttryckte sig. Mer fruktig än
blommig – trots sin ålder. Bland sherryälskarna framstod denna
whisky som dagens höjdare.
Slutligen så kom då prov 3. I
glaset fanns S:t Magdalene från Gordon & McPhail´s serie Rare
Malts; 30 år 43 %, pris 2 250 pistoler – ägare Diaego. Detta
destilleri grundades 1795 av Sebastian Henderson, såldes vidare
1797 till Adam Dawson ägare till destilleriet Bonnytoun i
Linlithgow.
Nästan 100 år senare bildades A & J
Dawson samtidigt så expanderade verksamheten. Dawson gick i
konkurs 1912 och DCL (Distillers Company Ltd) köpte upp St.
Magdalene. Omfattande reparationer av destilleriet genomfördes
1927. Tyvärr så slog destilleriet igen sina portar 1983.
Citat från en medlem om glas 3 ”Den
här whiskyn tycker jag om, är ni med på samma provning eller”?
Whiskyn var inte lika intensiv och komplex som prov 1 och 2, dock
mycket välbalanserad. Mer blommighet än frukt i doften.
Här skulle provningen kunnat ta slut
men se icke det. Vår spritkassör hade naturligtvis med ett fjärde
glas som referens. Efter lite hjälp så kom provarna fram till att
detta också var en maltwhisky från Skottland. Prismässigt så
lämnades förslag på ett pris mellan 350-500 kr. Vilket skulle visa
sig stämma rätt bra. Det gissades på en whisky som var 10-18 år.
Någon nämnde att det kunde vara en Blair Athol. Det visade sig
att i glaset fanns Aberlour 10 år gammal för 340:-. För övrigt en
bra malt för det priset.
Visst var detta en kväll att komma
ihåg. Fantastiskt bra whiskies som vi fick prova. Vår spritkassör
slutar aldrig att överraska oss!
|
