|
2005-11-24 Pannornas
form
Spritkassören herr
Hallberg inledde dagens provning med ett bildband i modern teknisk
tappning. Temat var destillationsprocessen. Smaken på whiskyn härrör
sig från ett antal variabler och där mäsk- och spritpannan vardera
står för 10%. Hälften av dessa värden kan härledas till pannornas
storlek och form. De tre vanligaste typerna av pannor är Onion Still,
Boiling Ball Still och Lantern Still. Till dessa ska också läggas den
idag ovanliga typen Lomond Still som används av Scapa. Som kuriosa kan
nämnas att det vid Loch Lomonds destilleri används en helt egen typ av
panna som ger sex olika maltwhiskies; Inchmurrin. Old Rhodshu, Glen Douglas,
Croftengea, Inchmoan och Craiglodge, samt dessutom en ordinär
grainwhisky.
 |
 |
 |
 |
|
Onion Still |
Boiling Ball Still |
Lantern Still |
Lomond Still |
Till pannorna får väl också räknas Coffey Still som med kontinuerlig
drift framställer grainwhisky och som också är den typ av panna som
används för framställning av vanligt hederligt brännvin.
Olika destilleriers pannor förevisades och det kunde konstateras att
skillnaderna var ganska stora även om det rörde sig om samma grundtyp
av panna. Pannornas höjd, bredd och svanhalsens utformning ger olika
karaktärer på slutprodukten liksom Stillmans påverkan av processen. Pannorna form avgör också hur den s.k. refluxen
inverkar på karaktären. Reflux innebär att ångarna stiger uppåt genom
uppvärmning – avkyls uppe i pannans hals – faller ner – värms upp osv.
Refluxens omfattning avgör i vilken koncentration de olika
smak- och doftämnena tillförs spriten.
Destilleringen består minst av två steg. I det första steget
destilleras mäsken i mäskpannan som ger s.k low wine och som håller en
alkoholstyrka på c:a 25%. Det andra och sista steget sker i
spritpannan där ”lågvinet” destilleras till en färdig sprit med en
styrka av c:a 70%. Denna metod kallas dubbeldestillering och är också
den vanligast förekommande metoden. Ett skotsk destilleri (Auchentoshan)
använder sig liksom irländarna av trippeldestillering. Detta innebär
destillering i mäskpanna, mellanpanna och spritpanna. Spriten blir med
denna metod ytterligare renad och ger en högre alkoholstyrka, c:a 80%.
Sedan finns också ett mellanting mellan dessa båda som innebär att
huvuddelen destilleras två gånger medan den s.k svansen från
mäskpannan genomgår tre destilleringar, dvs en två och en halv (2,5)
destillering.
Temat för provningen var just 2,5. De sorter som provades var:
Mortlach 15 yo, 40%, i Gordon & McPhails tappning,
699:-
Rosebank destillerad 1989 och buteljerad 2003, dvs 14 yo, 40 %,
Connoisseurs Choise av Gordon & McPhail, 695:-
Benrinnes destillerad 1981 och buteljerad 2001, 50%, Old Malt Cask av
Douglas Laing & Co, 50%, ej kylfiltrerad, ej färgad, 987:-
Mortlach och Benrinnes var från Speyside, medan Rosebank kom från
Lowland. Rosbank är nedlagt sedan 1993. Mortlach smakade som den
luktade, dvs mycket bra. Rosebank var också en mycket bra whisky, men
inte riktigt i samma klass som Mortlach. Den ofärgades Benrinnes var
mörk som mahogny, luktade och smakade sherry så det bara skrek och
blev med detta relativt svårbedömd. Provprotokollens stjärnor kunde
uppvisa tre karaktärsfulla whiskies som i smakhänseende låg långt över
genomsnittet med Mortlach som kvällens höjdare.
Text: Thomas Normark
Foto: Anders Hallberg
Till TWAANG:s
startsida
© TWAANG |